Mot west coast

Vår roadtrip har fortsatt västerut, och vi har hunnit med en grymt fin tvådagarsvandring i skogarna kring Arthurs Pass. Outforskad vildmark och stora delar utan stig. Lite för rått för vanliga turister, såg inte många människor.

arthurs pass 3

Arthurs pass 2

Arthurs pass 1

NZ 306

Vi bjöds på riktigt fint väder hela hiken så vi struntade i att slå upp tältet och sov under bar himmel. Stjärnklart och en riktig naturupplevelse.

NZ 314

Avslutade vandringen med att vika av från leden och klättra 500 höjdmeter upp på en fin topp för lite utsikt innan vi var tillbaka i civilisationen. Bra utsikt.

NZ 329

NZ 323

NZ 337
12636936_10205516372333540_1819935634_o

Dagarna efter vår vandring nådde vi västkusten och ovädret. Vi kollade på pancake rocks som var helt okej, letade wifi och åt pizza. Sen körde vi ner mot Franz Josephs glaciär som blev en riktig besvikelse. Nästan hela skiten hade ju smält, och det som fanns kvar kunde vi inte se pga av dimma.

NZ 341NZ 342

NZ 344

”Glaciär”… Förbannade Franz Joseph

Idag blev vi trötta på regn och körde hela vägen ner till Queenstown istället för att träffa Kajsa Wetterström och Arvid Våg. Här i stan är det betydligt med livat!

Annonser

Första dagarna i Nya Zeeland

Känner mig hel igen efter att ha fått hänga med Arvid o Anton ett par dagar. Hade glömt hur kul vi grabbar hade det i Eksjö.

Vi började vår Nya Zeeländska roadtrip i Christchurch där vi bodde hos Carsten Jørgensens familj i två nätter. Lite bergslöpning, planering av resan och en grillkväll med lite danska besökare. Sen hyrde vi en bil och åkte mot västkusten här på sydön. Första stoppet var en OL-bana vid de gigantiska stenformationerna vid Castle Hill. Arvid var inte på löphumör så han traskade runt medan jag och Anton sprang/hoppade/klättrade mellan stenblocken som kor på grönbete. Riktigt häftigt.

12659615_10205514584488845_394836085_n

12626049_10205514583648824_973875695_n

Nästa stopp under dagen blev en underjordisk bäckgrotta ”Cave Stream” som man kunde gå igenom. Vi traskade glatt ner i badbyxor och en liten pannlampa och möttes av skylten

.Cave stream

Warm clothing? Äh det löser sig, tänkte vi och började vada in i grottan. Blev först armhåledjupt men sen lite grundare och helt kolmörkt. Vadade och klättrade motströms i grottans små vattenfall och klippor i ett bra tag och började bli lite oroliga om vi inte skulle hitta ut. Om lampan slocknade skulle det ta ett bra tag att hitta tillbaka. På vissa ställen var det riktigt strömt och vi fick knuffa varandra uppför klippkanterna. Efter 35 minuter kom vi äntligen till andra sidan något nedkylda men lyckliga att vi överlevde och att inga mjukdelar hade förfrusit. Tog inga egna bilder, men såhär såg det ut i de lättare partierna:

Cave-Stream-02

Efter en bra första dag åkte vi vidare till en fin liten slätt, smällde upp tälten och gick till sängs i solnedgången. Fint land det här.

NZ 301

12659778_10205514489286465_1940268715_n

X-mas 5 days och Sydney

Efter jul åkte jag och Theo upp till Armidale för att tävla i X-mas 5days. Var lite orolig över om kroppen skulle hålla då jag precis börjat löpa igen, men det rullade på fint utan smärta även om löpningen kändes väldigt ringrostig. Det var fem väldigt roliga tävlingar med svåra och tuffa banor. Gjorde två dåliga etapper med mycket misstag, men lyckades ändå stå som segrare efter sista dagen. Härligt med min första seniorseger!

NZ 181.JPG  12659692_10205514377563672_1936054246_n

Direkt efter tävlingen drog jag söderut mot Sydney för att uppleva stans berömda nattliv och fyrverkerier över nyår. Blev inte besviken, kan verkligen rekommendera att spendera årsskiftet i Sydney. Så sköna människor och härlig stämning. Stannade i stan ett par dagar boendes hos Andrew Barnett som pluggar här. Chillade runt i staden, såg Bondi beach o drog ett långt löppass runt Sydney Harbour. Hängde även en del med Olivia Stålebrink som också har lämnat hålan Eksjö för lite äventyr. Kul att få snacka lite svenska igen.

NZ 221

Hann också med en tripp till Blue Mountains utanför Sydney. Drog ett fyratimmarspass på stigarna i bergen och njöt ordentligt trots att det regnade brutalt mycket. Mitt under passet råkade jag slinka in på en turistlinbana full med asiater. När vagnen började röra på sig fylldes linbanan av japansk upphetsning; ”oooooooh” lät det. Blev lite skraj och hoppade av vid första stopp.

NZ 254   NZ 259
NZ 255

Nu tillbaka i Sydney igen i ett par dagar i väntan på Anton Nilsson o Arvid Henriksson som landar den 6:e. Då blir det nya äventyr på Nya Zeeland!

Hike och julbord

Cuthberts bjöd med mig och Theo på en hike i Australiska alperna veckan innan jul med deras familj och en annan. Målet var att vandra ca 90 km och besöka Australiens 12 högsta toppar på fem dagar, för att sen dra ner till värmen o fira jul och slappa.

image

Tjuvstartade lite dagen innan vandringen med att testa på downhillcykling med Tara och Zoe i slalombacken vi sen skulle traska upp för. Stört kul med mycket hopp och kurvor.

image

Väl uppe på berget var det lite kyligare men fint väder, och dagarna gick åt till att vandra, äta, simma i fjällsjöar och dricka rödvin tills man somnade gott i tältet när solen gick ner.

imageimageimageimageimageimageimageimageimage
Efter nästan tre veckors löpvila hade min vad blivit bättre och jag kunde därför göra härliga löpturer på fjället. Så gött att springa igen!

image

Blev dock lite väl kaxig en gång när jag skuttade mellan stenblock i en nerförsbacke, halkade till och gjorde en regelrätt faceplant. Lika glad för det, men mitt öga svullnade upp rejält kommande dagar. Kände mig som quasimodo
och dolde min fula nuna när vi mötte folk för att inte ge barnen mardrömmar.

imageimage
Efter fem dagar avslutade jag och Paul hiken med ett 8 km backrace bara uppför. Krämade ur de sista krafterna ur kroppen och gjorde oss redo för att slappa och äta julbord.

Åkte ner till en riktigt lyxig lake resort med paddling, golf, spa, gym och tokfina mtb-spår.

image

Kändes mer som midsommar än jul, men den riktiga julstämningen infann sig den 25:e när alla öppnat sina julklappar och vi slog oss ner runt det fullproppade långbordet. Fanns all möjlig mat att välja på, med en saftig julskinka i mitten.

image

Kändes nästan som hemma, saknade bara snapsvisorna och släkten. Fick duga med ett skypesamtal. Tydligen ingen snö i Sverige heller.

Nu blir det hem och snabbt packa om för xmas 5-days. Går in för seger.

God jul!

100% mountainbike

Sen jag slutade löpa pga smärta har jag istället gått all in för mountainbike. Jag är lite ”allt eller inget” och tyckte det var skönt att släppa orientering och löpning helt och hållet när jag ändå var skadad.

Det började med att familjen Cuthbert bjöd med mig ut o testa single tracksen vid Stromlo (videolänk) när de hörde att jag var skadad. Familjen är nog den skönaste jag träffat och alla är grymma idrottare. Jag lärde känna dem genom dottern Ella, som också orienterar. Hennes storasyster Zoe är mountainbiker, och bäst i Australien i sin ålderklass. Farsan Paul är helgrym ultralöpare, som springer 100km-lopp om helgerna och vinner de flesta han är med i.

Mamman Tara har vart med och kört mycket mtb, där hon oftast vinner sin veteranklass, men på väg hem från en träning slank det ur henne att hon varit med i X-games i klättring!? Typ extremsporternas VM.

I alla fall kastade jag mig rätt in i mtb-världen och hängde med på min första småtävling samma vecka. Kraschade och fick en blåtira under uppvärmningen och kände direkt att detta var min grej. Bara upp på cykeln o köra vidare.

australia december 002

Innan ögat blev blått

Samma helg ställde jag upp i ett 3 hour race i Kowen som gick väldigt bra. Är ju långt efter tekniskt men har konditionen, så passerade fler o fler ju längre tiden gick. I mål efter 60 km, trött men lycklig.

Sen var det bara ut och mata timmar i Majura, precis där jag bor, och bli så bra jag kunde för nästa helgs tävlingar.

australia december 026

Denna helg var det Nationals, som är en av de absolut största tävligarna i landet. Var för sent att anmäla sig till huvudtävlingen så åkte dit o hejade på Zoe och Jack som jag tränat mycket med sista veckan.

australia december 049

Fin dag i solen på cykeln

australia december 017

Nästa dag var det en plojtävling på samma ställe, där jag vågade ställa upp i C-klassen av A. B och C. Massa varv på en kort publikvänlig bana med en brant stigning i början. Efter en hård kamp mot Tony Tucknott som är en riktig välkänd veteran så lyckades jag spurta hem segern!

Blev intervjuad o fick medalj. Fett!

Fullständig tävlingsrapport från funbeat här.

australia december 075

Sen var det bara ut och nöta igen på måndagen. Härlig långtur där jag träffade på en galen norrman som jag körde med i tre timmar. Vi stötte på en livsfarlig brown snake som jag höll på att köra över, och en slapp och trött ödla som låg o chillade på stigen.

12399057_10205261882971465_942996904_n

Till middag blev det kängurustek, och lite hallon från trädgården.

NEW WESTON AND JOHN KNIGHT 042  australia december 070

Hörs!

Betongmark vs Emil 1-0

När solen strålar och motivationen är hög är det inga problem att löpa mycket. Första veckorna sprang jag mer än jag någonsin gjort under samma tid i Sverige, både på väg, stig och i skog. Dock så är allt här vad man i Sverige skulle kalla hårt underlag, marken är som betong var man än springer.

Detta gjorde att jag för ett par veckor sen började känna av en konstig smärta nedanför vänster knä. Gick till sjukgymnast, som tyckte jag skulle göra en magnetröntgen. Tog sitt lilla tag men fick det gjort, och resultatet kom en vecka senare.

Ingen stressfraktur, men två andra udda saker.
Jag har tydligen en ”bone cyst” i vadbenet. Alltså är det ett hålrum fylld med vätska (det vita på bilden), och bara en millimetertunn skelettvägg kvar av benet. Läkaren sa att om jag fick en smäll där skulle det knäckas lätt, men det var bara att köra på tills det hände…

12380186_10205261906172045_1333244935_n

Men det som troligen gav mig smärta var att jag också hade en skada i muskelfästet på den inre vadmuskeln, och det kunde ta 4-6 veckor att läka. Så nu har jag gått och blivit mountainbiker istället vilket är helgrymt.

Kommer mer om det snart!

Bilder från gårdagens kvällsutflykt med grabbarna.

australia december 073

australia december 092

Canberra by night

En månad down under

Har nu spenderat fyra härliga veckor i Australien och längtar inte hem än.
När jag kom i slutet av Oktober blev jag varmt välkomnad av min kontaktperson David Poland som är den som arrangerat alltihop. Tillsammans med fransmannen Theo har jag i November fixat träningar, läger och chipskvällar åt juniorer och seniorer i klubben. Det har varit sjukt uppskattat av löparna, men lärorikt även för mig att fokusera på att lära andra istället för att vara instängd i min egen lilla träningsbubbla hela tiden.

Har också hjälpt till med en del skolorienteringar/skolmästerskap dit det kommer hundratals ungdomar. Bra för att rekrytera folk till sporten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag och Theo bodde i två olika familjer de första veckorna där vi fick all mat lagad och blev otroligt väl mottagna. De är väldigt gästvänliga här nere och tar emot en som om man var deras egen avkomma. Så fram till nu har det bara varit att jobba, träna och leva loppan om dagarna.

För två veckor sedan fick vi dock ett erbjudande av en annan orienterarfamilj att låna deras hus medan de är i Sydafrika i 2 månader. Så nu sitter vi här i en villa precis i kanten mellan staden och Mount Majura där många förmiddagslöpningar spenderats.

Har redan hunnit lära känna många sköna människor, och hängt mycket med Matt Doyle som sprang JVM i somras och pluggar här i Canberra. Eftersom jag inte har så mycket jobb att göra och han har rätt slapp inställning till plugget har vi mycket tid att bada, träna o göra annat skoj här i det varma vädret.

Även fast det bara är försommar har temperaturen redan varit uppe över 35 grader några gånger. Tufft att träna mitt på dagen, och varmare kommer det bli, men väldigt skönt att slippa novemberslasket i Sverige.

john knight 2103

Ragnar 2.0 – mitt nya åk