Hike och julbord

Cuthberts bjöd med mig och Theo på en hike i Australiska alperna veckan innan jul med deras familj och en annan. Målet var att vandra ca 90 km och besöka Australiens 12 högsta toppar på fem dagar, för att sen dra ner till värmen o fira jul och slappa.

image

Tjuvstartade lite dagen innan vandringen med att testa på downhillcykling med Tara och Zoe i slalombacken vi sen skulle traska upp för. Stört kul med mycket hopp och kurvor.

image

Väl uppe på berget var det lite kyligare men fint väder, och dagarna gick åt till att vandra, äta, simma i fjällsjöar och dricka rödvin tills man somnade gott i tältet när solen gick ner.

imageimageimageimageimageimageimageimageimage
Efter nästan tre veckors löpvila hade min vad blivit bättre och jag kunde därför göra härliga löpturer på fjället. Så gött att springa igen!

image

Blev dock lite väl kaxig en gång när jag skuttade mellan stenblock i en nerförsbacke, halkade till och gjorde en regelrätt faceplant. Lika glad för det, men mitt öga svullnade upp rejält kommande dagar. Kände mig som quasimodo
och dolde min fula nuna när vi mötte folk för att inte ge barnen mardrömmar.

imageimage
Efter fem dagar avslutade jag och Paul hiken med ett 8 km backrace bara uppför. Krämade ur de sista krafterna ur kroppen och gjorde oss redo för att slappa och äta julbord.

Åkte ner till en riktigt lyxig lake resort med paddling, golf, spa, gym och tokfina mtb-spår.

image

Kändes mer som midsommar än jul, men den riktiga julstämningen infann sig den 25:e när alla öppnat sina julklappar och vi slog oss ner runt det fullproppade långbordet. Fanns all möjlig mat att välja på, med en saftig julskinka i mitten.

image

Kändes nästan som hemma, saknade bara snapsvisorna och släkten. Fick duga med ett skypesamtal. Tydligen ingen snö i Sverige heller.

Nu blir det hem och snabbt packa om för xmas 5-days. Går in för seger.

God jul!

100% mountainbike

Sen jag slutade löpa pga smärta har jag istället gått all in för mountainbike. Jag är lite ”allt eller inget” och tyckte det var skönt att släppa orientering och löpning helt och hållet när jag ändå var skadad.

Det började med att familjen Cuthbert bjöd med mig ut o testa single tracksen vid Stromlo (videolänk) när de hörde att jag var skadad. Familjen är nog den skönaste jag träffat och alla är grymma idrottare. Jag lärde känna dem genom dottern Ella, som också orienterar. Hennes storasyster Zoe är mountainbiker, och bäst i Australien i sin ålderklass. Farsan Paul är helgrym ultralöpare, som springer 100km-lopp om helgerna och vinner de flesta han är med i.

Mamman Tara har vart med och kört mycket mtb, där hon oftast vinner sin veteranklass, men på väg hem från en träning slank det ur henne att hon varit med i X-games i klättring!? Typ extremsporternas VM.

I alla fall kastade jag mig rätt in i mtb-världen och hängde med på min första småtävling samma vecka. Kraschade och fick en blåtira under uppvärmningen och kände direkt att detta var min grej. Bara upp på cykeln o köra vidare.

australia december 002

Innan ögat blev blått

Samma helg ställde jag upp i ett 3 hour race i Kowen som gick väldigt bra. Är ju långt efter tekniskt men har konditionen, så passerade fler o fler ju längre tiden gick. I mål efter 60 km, trött men lycklig.

Sen var det bara ut och mata timmar i Majura, precis där jag bor, och bli så bra jag kunde för nästa helgs tävlingar.

australia december 026

Denna helg var det Nationals, som är en av de absolut största tävligarna i landet. Var för sent att anmäla sig till huvudtävlingen så åkte dit o hejade på Zoe och Jack som jag tränat mycket med sista veckan.

australia december 049

Fin dag i solen på cykeln

australia december 017

Nästa dag var det en plojtävling på samma ställe, där jag vågade ställa upp i C-klassen av A. B och C. Massa varv på en kort publikvänlig bana med en brant stigning i början. Efter en hård kamp mot Tony Tucknott som är en riktig välkänd veteran så lyckades jag spurta hem segern!

Blev intervjuad o fick medalj. Fett!

Fullständig tävlingsrapport från funbeat här.

australia december 075

Sen var det bara ut och nöta igen på måndagen. Härlig långtur där jag träffade på en galen norrman som jag körde med i tre timmar. Vi stötte på en livsfarlig brown snake som jag höll på att köra över, och en slapp och trött ödla som låg o chillade på stigen.

12399057_10205261882971465_942996904_n

Till middag blev det kängurustek, och lite hallon från trädgården.

NEW WESTON AND JOHN KNIGHT 042  australia december 070

Hörs!

Betongmark vs Emil 1-0

När solen strålar och motivationen är hög är det inga problem att löpa mycket. Första veckorna sprang jag mer än jag någonsin gjort under samma tid i Sverige, både på väg, stig och i skog. Dock så är allt här vad man i Sverige skulle kalla hårt underlag, marken är som betong var man än springer.

Detta gjorde att jag för ett par veckor sen började känna av en konstig smärta nedanför vänster knä. Gick till sjukgymnast, som tyckte jag skulle göra en magnetröntgen. Tog sitt lilla tag men fick det gjort, och resultatet kom en vecka senare.

Ingen stressfraktur, men två andra udda saker.
Jag har tydligen en ”bone cyst” i vadbenet. Alltså är det ett hålrum fylld med vätska (det vita på bilden), och bara en millimetertunn skelettvägg kvar av benet. Läkaren sa att om jag fick en smäll där skulle det knäckas lätt, men det var bara att köra på tills det hände…

12380186_10205261906172045_1333244935_n

Men det som troligen gav mig smärta var att jag också hade en skada i muskelfästet på den inre vadmuskeln, och det kunde ta 4-6 veckor att läka. Så nu har jag gått och blivit mountainbiker istället vilket är helgrymt.

Kommer mer om det snart!

Bilder från gårdagens kvällsutflykt med grabbarna.

australia december 073

australia december 092

Canberra by night

En månad down under

Har nu spenderat fyra härliga veckor i Australien och längtar inte hem än.
När jag kom i slutet av Oktober blev jag varmt välkomnad av min kontaktperson David Poland som är den som arrangerat alltihop. Tillsammans med fransmannen Theo har jag i November fixat träningar, läger och chipskvällar åt juniorer och seniorer i klubben. Det har varit sjukt uppskattat av löparna, men lärorikt även för mig att fokusera på att lära andra istället för att vara instängd i min egen lilla träningsbubbla hela tiden.

Har också hjälpt till med en del skolorienteringar/skolmästerskap dit det kommer hundratals ungdomar. Bra för att rekrytera folk till sporten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag och Theo bodde i två olika familjer de första veckorna där vi fick all mat lagad och blev otroligt väl mottagna. De är väldigt gästvänliga här nere och tar emot en som om man var deras egen avkomma. Så fram till nu har det bara varit att jobba, träna och leva loppan om dagarna.

För två veckor sedan fick vi dock ett erbjudande av en annan orienterarfamilj att låna deras hus medan de är i Sydafrika i 2 månader. Så nu sitter vi här i en villa precis i kanten mellan staden och Mount Majura där många förmiddagslöpningar spenderats.

Har redan hunnit lära känna många sköna människor, och hängt mycket med Matt Doyle som sprang JVM i somras och pluggar här i Canberra. Eftersom jag inte har så mycket jobb att göra och han har rätt slapp inställning till plugget har vi mycket tid att bada, träna o göra annat skoj här i det varma vädret.

Även fast det bara är försommar har temperaturen redan varit uppe över 35 grader några gånger. Tufft att träna mitt på dagen, och varmare kommer det bli, men väldigt skönt att slippa novemberslasket i Sverige.

john knight 2103

Ragnar 2.0 – mitt nya åk

Två silver på hemmaplan

Eftersom jag ska resa runt en del i vinter tänkte jag att jag kanske borde tjäna in lite extra pengar tills jag åker. Traskade ner till syrrans skola och frågade om de behövde vikarie i låg- eller mellanstadiet. Det behövdes tydligen, för jag fick börja jobba redan nästa dag. Så senaste två veckorna har jag jobbat rätt mycket. Tyvärr är ju ca 40% av ungarna snoriga och snuviga och vill hela tiden kramas och klättra på mig så lyckades dra på mig nån skit till Lång-SM.

Kände mig inte sjuk utan sprang kvalet, var helt ur slag och 4 minuter efter i mål. Fortfarande inga sjukdomssymptom så startade i finalen ändå. Körde på som vanligt och vid trean kom en backe där jag knappt kom upp. 84% mustig och däfven kropp som Bjöppa skulle sagt. Benen var sura och motvilliga så jag bestämde mig för att gå hem och kurera mig till medel och stafett veckan efter.

Förkylningen bröt ut lite smått måndag tisdag men gick över snabbt. Joggade ett pass Torsdag och kände mig frisk men ringrostig. Medel-SM med kval och final var en plåga att ta sig igenom. En frisk kropp och högt flås, men tung som satan och långt ifrån min fysiska kapacitet efter en sjukdomsvecka. Med perfekt orientering räckte det ändå till ett silver en minut bakom Jens.

Medel-SM 1

Medel-SM 2

Medel-SM 3
I stafetten levererade Axel och Martin grymma insatser och la upp för smash för mig på sista. Gick ut stenhårt precis bakom IKHP och med Imark från tullinge strax bakom. Låg i tät fram till varvning där Imark kom upp och nosade. Var en stenhård fight mellan oss två sista varvet om vem som fick ligga först, och det hela gjordes upp i en rafflande spurt om guldet. Men den som tog hem det var ingen av oss, utan outsidern Albin Axelsson från IKHPs andralag som nästan bortglömd glidit med i rygg från kontroll 1. Dundrandes ut på ängen fick han sista kontrollen först, och höll undan för oss in i mål. Perfekt taktiskt lopp av Albin och en imponerande spurt.

Stafett-SM

Jag höll Imark bakom mig och fick nöja mig med ännu ett silver den här SM-helgen. Med en bättre uppladdning utan sjukdom hade det kanske blivit finare valör på medaljerna. Hade varit kul med ett resultat på Långdistansen också.

Bara att ladda om för JEC i Tyskland om ett par veckor!

Australien

Hösten har kommit och folk har hoppat på utbildningar eller jobb till höger och vänster. Själv är jag rätt trött på skolan efter att ha varit bänkad i 14 år. Hade inte direkt några planer på vad jag skulle göra i höst förutom att träna men så trillade det in ett fint erbjudande i början av Augusti. Fick tips om att söka ett Scholarship i Australien som innebar att lära ut orientering till ungdomar i Canberra. Lät ju som en riktigt bra chans att få se något nytt i världen och samtidigt få betalt, så jag skickade in en liten charmig ansökan och fick tjänsten.

JWOC australien
JVM gick i Australien 2007. Nice.

Den 27 Oktober åker jag ner till den Australiensiska försommaren och stannar ett halvår. Har ju egentligen ingen erfarenhet av att coacha, men kan ju orientera lite grann så får väl lära barnen hur jag brukar göra. Kommer jobba tillsammans med en fransk orienterare som också åker ner nu så det kommer nog rulla på fint.

Är ledig från jobbet December-Januari när barnen har sommarlov, så då tänkte jag resa runt och hänga med andra svenskar som kommer ner. Kanske åka över ett par veckor till Nya Zeeland. Kommer hem igen lagom till 10mila.

Ska försöka få bra kontinuitet i löpningen kommande halvår, speciellt på hårt underlag. Eftersom jag slipper snö och slask är det perfekta förutsättningar att löpa mycket. Får bara se upp för giftiga ormar så ska det gå bra.

Mer info: http://act.orienteering.asn.au/CoachingTipsIndex/CoachingACT/Scholarship/

USM-läger och Night Hawk

Inte många dagar som har spenderats hemma den här sommaren. Nya saker varje vecka och endast ett par nätters mellanlandning hemma i Nacka innan det är dags att dra iväg igen. Men jag älskar att vara iväg på saker och har njutit av varje resa. Tänker ibland att det vore skönt att komma hem och landa ordentligt, men efter bara ett par dagar hemma så blir jag uttråkad och vill åka någonstans.

Den här gången blev jag erbjuden att vara ledare på Stockholms USM-läger i Sundsvall bara dagen efter jag kom hem från Lappland. Tackade ja och blev inte besviken. Med Lat-Mats i spets var det mitt 95-gäng som var ledarstaben på lägret, och fick slita för att hålla koll på ungdomarna om nätterna men det var bara kul. Lättförtjänta pengar men lite mindre på sömnkontot efter fyra dagars läger. Väl hemma igen blev det bara att packa om och sedan nästa morgon åka till Norge igen för Night Hawk.

I stafetten är det tillåtet att springa både en natt- och en dagsträcka för samma lag, så jag fick äran att springa första- och sistasträckan för Ravinens lag. Kände mig otroligt pigg i kroppen på natten och njöt av att ligga lätt med i täten för att sedan springa stora delar av banan solo. I slutet kom jag ihop med klubbkompisen Ruslan och Anders Nordberg, och gjorde en del misstag. Både jag och Ruslan lyckades ändå vinna våra sträckor, och totalt Ledde vi med över 6 minuter inför dagsträckorna!
279

På dagen gjorde vi delvis sämre prestationer och efter att jag fick spurtstryk av Albin Ridefelt så slutade vi 4:a. Helt ok ändå, men med Bergmanbröderna på dagsträckor hade vi absolut varit med och utmanat om segern. Nästa år kommer Ravinen bli att räkna med på de stora stafetterna!
311

Avslutade helgen med en grym bankett (Night Flash) på Thon hotell och ser redan fram emot nästa år. Vann förresten en pannlampa för sträcksegern under natten. image1270

Nu blir nästa mål SM på hemmaplan i Stockholm och därefter JEC i Tyskland!

Padjelantaleden dag 4

Idag har varit en tuff dag för mig då jag dragits med någon kortvarig magsjuka, troligen matförgiftning. Vaknade upp under natten med feber och var tvungen att spy ett par gånger och sov endast någon ynka timme. Jag misstänker att det var samerna som försökte förgifta mig med sin rökta fisk, eller att jag lyckats få i mig nån skit genom att dricka ur fjällbäckar.

I alla fall var jag riktigt risig på morgonen, men vi var tvungna att ta oss ner till Akka för att hinna med båten över sjön till Padjelantaledens slutstation Ritsem. Klämde i mig två alvedon, och så blev det tre timmars lugn promenad istället för den tänkta löpningen. Vi nådde fram i tid och hann med båten.
IMAG0534
Mustig på feberpromenad

Kan stolt säga att vi nu tagit oss igenom hela Padjelantaledens 140 km på 3,5 dagar och nu nått Ritsem där det faktiskt finns elektricitet och rinnande vatten. Vi planerade ju att fortsätta in på Kungsleden ända upp till Abisko, men med tanke på mitt tillstånd skulle det vara dumt att fortsätta, så jag och Jens tackar för oss och fyra underbart fina dagar här uppe i norr. Vill man ha en grym löpupplevelse rekommenderar jag svenska fjällen. Otroligt fina vyer och betydligt löpvänligare än alperna.

Ska bli skönt att komma tillbaka till civilisationen. Bjuder på en favorit i repris.
.IMAG0436

Padjelantaleden dag 3

Ännu en lång dag på Padjelantaledens stigar. Många kilometer har avverkats och man känner att kroppen börjar bli trött. Vänster knä smärtade en del imorse, men det släppte under dagen. Gav framsida lår en ordentlig massage vid lunch som kan ha mjukat upp muskeln som fäster vid knät lite.
IMAG0517IMAG0528

Totalt har vi nu lagt 12,5 mil bakom oss sen Kvikkjokk inklusive några kortare båtresor. Vi räknar med tre eller fyra dagar till för att nå ända upp till Abisko, och hoppas att inga skador ska ställa till det för oss. Det är tufft för kroppen med 5-6 timmars fjällöpning om dagen men så länge inget händer så siktar vi på att klara hela vägen! Om inte annat når vi imorgon Ritsem och har då klarar av hela Padjelantaleden på fyra dagar.
IMAG0522

Dags att sova nu. Längtar redan till frukost med ännu en konservburk fylld med nån mustig köttgegga.

Padejlantaleden dag 2

Gårdagens etapp var rätt knölig och enformig i täta fjällbjörksskogar. Idag sprang vi endast 8-10km i de snåriga och steniga buskagen innan vi äntligen nådde upp till fjället. Strålande sol hade vi också idag så humöret var på topp.Dag 2

Vid lunch stannade vi vid en samestuga och åt nybakat bröd med renost innan vi började ta den tuffa stigningen upp mot touttarstugorna. Det tog sin lilla tid men väl uppe följde 26 kilometer av njutning på en stor platå med massa småsjöar. På kartan såg det ut att vara ganska platt men med 20 meters ekvidistans så var varje kurva ett mindre berg.
IMAG0484
Dag2

Otroligt fina vyer, och relativt bra stigar, men något lerigt i slutet. Sista 5-6 km kunde jag inte riktigt njuta då jag var stört trött efter över 5,5 h aktiv tid. Totalt var vi ute i 10 timmar men då inräknat lunch- och drickapauser.IMAG0488IMAG0490

Väl framme i Staloloukta tryckte vi i oss bullens pilsnerkorv och gräddsåsade köttbullar då det är det finaste man kan komma över här. Konserver och frystorkat är vad som bjuds, men vi trycker i oss allt vi får tag i efter våra marathonlöpningar.
Inga känningar än, får fortsätta framåt i lugn takt så kanske det kan gå hela vägen till Abisko.

Godnatt!

IMAG0508