En dag utan löpning är en dag utan mening

Jag har aldrig haft ett särskilt effektivt löpsteg på hårt underlag. Har varit lite mer sittande i steget och sprungit mycket tyngre än t.ex. min lillebror som alltid flugit fram lätt som en fjäder. Inte så många som vet det, men när jag var 14 och han bara 10 år gammal så slog han mig på en löprunda vid vår sommarstuga.

växling emil axel

Jag växlar ut Axel i ledning på U10mila 2013

Det kändes väl tungt men jag visste att det var i skogen jag var stark, och så har det varit ända sen dess. Jag har alltid varit en bra bit efter mina konkurrenter när det kommer till sprint eller längre vägsträckor på långdistans, men när det gäller skogslöpning har jag legat i framkant.

De senaste två åren har jag dock haft en enorm utveckling på stig och väg. Det började med att jag läste boken Born to Run för ett par år sedan som beskriver hur indianer i centralamerika springer sjuka distanser i endast ett par platta sandaler. Boken sågar den moderna skoindustrin med den uppbyggda hälen på löparskorna, och säger att dämpningen och utformningen i längden bidrar till mer skador än de motverkar.
Skärmavbild 2015-06-08 kl. 13.30.52

Blev nyfiken och läste mer om barfotalöpning samtidigt som jag började inse hur dumt det låter att springa med tjocka skor. Foten, underbenet och vaden är ju med alla dess muskler och senor något som utvecklats under miljontals år för att på egen hand kunna hantera dämpning och frånskjut vid löpning. Vi människor vill alltid göra det enklare för oss och har därför skapat skor som ska göra det lättare och skonsammare att springa. Problemet är att när skon är ordentligt dämpad så slipper du tänka hur du springer och hur du landar på foten. Skon sköter det åt dig och kompenserar för brister i löpsteget. Med en flera centimeter tjock sula med extra uppbyggd häl inbjuder skon till det klassiska motionärssteget. Benet sträckt långt framför kroppen med en tydlig landning på hälen för att sedan rulla över hela foten innan man skjuter ifrån.

Asics tjocskor (barfota
Triathleten Jonas Colting förklarar det bra här.

Jag har istället strävat efter att få tillbaka det naturliga steget med en fotisättning rakt under kroppens tyngdpunkt. Då blir det att man landar mer eller mindre mitt på foten/framfoten och låter vaden först fånga upp kraften för att sedan skjuta iväg den bakåt. Fotens rörelse blir mer som en tåhävning istället för en rullning från häl till tå.

Det absolut största felet folk gör när de helt plötsligt bestämmer sig för att bli barfotalöpare, är att de alldeles för snabbt går ner på minimalistiska skor eller sadlar om sitt löpsteg totalt på en vecka och tror att kroppen ska klara det. Efter att ha löptränat i 10-20 år i klumpskor förstår ju vem som helst att fötter och ben inte kan få tillbaka sin spänst och muskulatur över en natt. Fötternas små muskler som hanterar ojämnheter i marken har sedan länge gått förlorade då det krävs stimulation och utmaning för att hålla dessa vid liv. De har hos många istället varit tryggt instängda i löparskons stabila skydd och därför förlorat mycket av sin förmåga.

Jag började i alla fall med att skrota mina vandringskängor till löparskor och byta ner mig till en lättare variant som jag under ett års tid sprang i princip alla löppass i.

Asics racer

Asics Gel DS Racer

IMG_6989

Försökte smått testa på att löpa mer på framfoten och samtidigt korta ner steget lite. Träningsvärk i vaderna hade jag i princip efter varje pass men antar att det var ett positivt tecken på att vaderna fick göra sitt jobb. Fick helt enkelt ta det lite lugnare med löpningen emellanåt och låta kroppen vänja sig gradvis. Efter 1,5 års tid hade jag sprungit igenom sulan på framfoten vilket verkligen tydde på att jag gjort något annorlunda sen tidigare.

Fick också dras med en jobbig benhinneinflammation på båda insidorna som bet i sig i ett par veckor och återkom varje gång jag hade sprungit för mycket hårt. Jag visste ju vad det berodde på och hade därför tålamod. Vilade från de hårda löppassen, men försökte håll igång så fort det kändes bra igen. Till slut blev jag kvitt det helt och kände mig starkare än någonsin. Ett år senare, alltså nu i Februari, gick jag ner ett snäpp ytterligare i drop på skorna och har nu två par lätta tävlingsskor som jag tränar alla löppass i. (Detta plus mina kära Inov8 som jag kör all form av orientering och obanad löpning i)

Träningsvärken i vaderna kom snabbt tillbaka och fick även ont i benhinnorna igen periodvis. Men jag lät det ta sin tid och vilade och sprang mig igenom det även denna gång. Gav vaderna och fotmusklerna tid att vänja sig och bli stärkta och nu har jag inte haft en enda känning sen slutet av Februari!

Najk

Nike Zoom Streak LT2

Saucony a5

Saucony Grid Type A5

Inov8

Inov8 X-talon 212

Jag är ju egentligen ingen skoexpert men tycker att det här har funkat väldigt bra för mig i alla fall. Har utvecklats sjukt mycket löpmässigt under de här två åren, och tror det i alla fall till viss del beror på min förbättring av löpsteget. Känner mig mycket mer lätt och upprätt i steget och har en helt annan spänst än tidigare.

Senaste veckan sprang jag återigen Eksjös löptest och lyckades den här gången ta mig in på topp10-listan trots leriga förhållanden!

IMG_7075

Dagen efter med något sliten kropp ställde jag upp i Eksjö Stadslopp som var riktigt kul. Blev hyfsat nöjd med tiden också, men märkte att jag inte är van vid asfaltslopp. Sprang runt på 33.21 som var en ordentlig förbättring från sist jag sprang 2013.
Skärmavbild 2015-06-10 kl. 22.41.35

IMG_6910

hang loose

För att få lite överblick hur jag utvecklats resultatmässigt letade jag fram alla tillfällen jag sprungit vårt löptest under min tid i Eksjö. Skaplig förbättringskurva.

Eksjös löptest, 7km kuperad stig:
Sep 2012: 27.45
Nov 2012: 28.11
Maj 2013: 26.35
Aug 2013: 26.09
Nov 2013: 26.00
Apr 2014: 26.45
Aug 2014: 25.37
Sep 2014: 25.36
Nov 2014: 26.20
Apr 2015: 24.48
Maj 2015: 24.24

Eksjö stadslopp 10km
2013:  36.35
2015:  33.21

En annan kul grej är att jag nu har tränat varje dag i 60 dagar sträck utan vilodagar (ca 90% löpning). Tycker det är väldigt viktigt med lugna återhämtningsdagar men personligen återhämtar jag mig bäst med minst en 20-40 min jogg för att skölja ur benen. Får se om jag kanske slänger in någon hel vilodag under studentveckan när det kan bli knapert med tid för träning. Kan ju behövas mentalt ibland.

Vi hörs!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s