Första steget mot JVM

Så var det dags för den avslutande helgen av Swedish League i Umeå, där kampen om topplaceringarna skulle avgöras. En medeldistans och en lång jaktstart i otroligt fin norrlandsterräng väntade oss löpare den här gången. Har under veckan känt mig rutten fysiskt. Sovit dåligt och haft hög vilopuls utan att egentligen känna några riktiga sjukdomssymtpom. Valde att inte träna något högintensivt under veckan men höll igång löpningen ändå för att inte vara helt under isen till helgen.

Väl på startlinjen till medeldistansen tyckte jag det kändes ganska bra, men redan efter mindre än en minuts löpning lyckades jag nästan kastrera mig själv. Sprang och läste kartan och såg inte trästolparna som var utsatta med jämna mellanrum upp till startpunkten, men lyckades få syn på en av dem mitt framför mig i sista sekund. Fick till ett litet panikskutt för att hoppa över pinnen, men frånskjutet i lervällingen var inte det bästa. Landade rakt på toppen av pinnen och vänster pungkula fick ta hela smällen. Kändes som någon hade lagt min kära lilla juvel i en vitlökspress och klämt åt, så fick ju halta fram ett tag för att hantera den värsta smärtan. Stolpen knäcktes i alla fall på mitten så kunde löpa vidare med hedern i behåll.

När jag väl kom in i skogen kunde jag ganska snabbt hitta fokus igen och var faktiskt snabbast till ettan. Gjorde sedan ett näst intill perfekt tekniskt lopp trots att jag kände mig väldigt seg fysiskt, och kunde löpa in som tvåa 27 sekunder efter Erik Andersson. Ännu ett stabilt lopp och ytterligare några sekunder intjänade till morgondagens jaktstart.

IMG_6905

Gick alltså ut först på söndagens långdistans där jag blev jagad av Erik Andersson 1.30 bakom och Algirdas Bartkevicius 1.42 bakom. Planen innan var att gå tekniskt perfekt i början så att de inte fick min rygg, och sen springa en vanlig långdistans som jag brukar. Går ut i bra fart med god riktning mot 1:an, men får inte syn på branten där jag tycker att den borde vara. står stilla på en berghäll och tittar runt mig men förstår inte var branten har tagit vägen. Det går nästan en minut innan jag anar en liten kant nedanför mig där kontrollen sitter. FAN! Ser Algirdas och Erik längre ner i backen, och den största delen av mitt försprång är inhämtat.

Skärmavbild 2015-05-30 kl. 08.14.23
Mellan 1:an och 4:an kunde Algirdas se min rygg och därför skicka på allt han kunde för att löpa ikapp mig. Vid 5:an var vi ihop och jag märkte direkt att han lade sig i rygg på mig. Det fick bli jag som stod för kartläsandet medan han flåsade mig i nacken, och så fortsatte det ett bra tag. Försökte 3-4 gånger att stanna av på farten för att han skulle ta initiativ och kanske gå fel, och till 9:an tog han chansen och löpte på. Som jag hoppats på gjorde han ett misstag, men han fick syn på mig när jag kom in till kontrollen och la sig i rygg igen.

Fortsättningen av banan blev ett riktigt rävspel där jag försökte få honom att gå fram och göra ett misstag, men slutade alltid med att det gick så förbannat långsamt att jag behövde ta kommandot igen så vi inte blev ikappjagade av de andra grabbarna. Andra halvan av loppet gick han inte på mina finter lika lätt igen, utan såg till att ligga kvar bakom mig som Northug i en femmil.
graalg

När vi sen kom in mot varvning så kände jag hur mina krafter börjat sina, medan han gick upp och tryckte på nu när det inte var lika stenigt. Han märkte att jag var trött och släppte lös sina vilddjurskrafter ut på sista slingan. Jag blev ordentligt distanserad men höll ihop det hyfsat. Var väldigt trött sista varvet men kunde gå i mål som tvåa med god marginal.

Var väldigt besviken när jag kom i mål, men Algirdas har gjort ett taktiskt perfekt lopp och är en värdig vinnare av Swedish League. Han har haft en riktigt bra vårsäsong och visat att han har en otrolig fysisk kapacitet samtidigt som han nu även behärskar nordisk terräng mycket bra. Med lite distans till det hela är jag också väldigt nöjd med min andraplats och vårsäsong överlag, även om jag såklart vill stå överst på pallen.

Det blev under måndagen officiellt att jag är klar för JVM i Norge vilket känns väldigt skönt. Vi har en riktigt stark trupp i år och kommer ha bra chanser att plocka hem medaljer i Rauland i sommar.

Norge rauland
Bild från förlägret i Augusti.

Tung norsk terräng väntar, och jag var i veckan ute på en fin mossdistans mer Erik. Bjuder på lite bilder från ett gött pass

IMG_6757
IMG_6778
IMG_6780
IMG_6812 IMG_6816
IMG_6826 IMG_6792IMG_6863

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s