Härligt formbesked i Åmål

I helgen var det dags för de första två deltävlingarna av Swedish League i Sveriges mest deprimerade stad, Åmål. Enligt Björn har de kommit sist i någon undersökning om vilken stad människor mår sämst psykiskt. Detta kan nog stämma då vi stötte på otrevliga servitörer på båda restaurangerna vi åt på i stan (det fanns bara två).

I alla fall så skippade jag skolan torsdag och fredag för att åka på ett litet förläger i Dals-Ed med Bjöppa och danska landslaget. Trevligt att hänga med lite annat folk som omväxling även om jag förstod typ 10% av vad de sade. I det danska lägret är jag fortfarande känd som Disco-Emil sen O-Ringen 2011.

Vi tränade två lugna pass och förberedde oss för helgen. Det ryktades om att lördagens långdistans skulle bli den tuffaste på länge med 13km i stark kupering. Precis så blev det, hörde innan start att Algirdas kommit till första radion med en km-tid nära skamgränsen 10 min/km.Stack ut bland de sista och möttes av en riktigt mäktig långdistans med två fetinglånga långsträckor. Stannade faktiskt vid 1:an runt 15 sek innan jag bestämde mig för ett runtvägval som visade sig vara snabbast.

Gjorde ett fint lopp i övrigt med endast en liten krok i slutet och kände mig faktiskt stark hela vägen. Lyckades slå Algirdas som verkar vara i storform med 5 sek och ta hem debuten. Otroligt skön start på säsongen!

Karta
Winsplits
Swedish league

Dagen efter var det medel som tidigare varit min starkaste distans. Var ju sugen på att smälla till med ett sjukt bra lopp igen, men redan där har jag tänkt fel tanke. En medeldistans handlar inte om att springa ifrån de andra, utan att hela tiden ha koll på kartan och göra 0 misstag. Jag gick in med attityden att jag behövde springa mycket fortare än gårdagen vilket ledde till att jag slarvade med orienteringen och sprang delvis på chans. Började med miss redan till tvåan och sedan fortsatte det. Fick till några bra sträckor emellanåt men efter varje bom tänkte jag ”om jag ska ha någon chans nu måste jag springa ännu fortare”, och så kom nästa. Värdelöst.

Ett stabilt lopp där jag bara tagit det lite lugnare in till kontrollerna hade absolut räckt till topp 3, vilket känns så sjukt frustrerande nu i efterhand. Har i alla fall lärt mig att oavsett hur bra man känner sig och vad man har med sig från tidigare tävlingar så måste man alltid göra jobbet. Orientera kan jag, så varför inte utnyttja det istället för att springa runt som en yr jävla höna och kasta bort loppet. Aja, riktigt kul att Björn fick vinna, det är han verkligen värd. Han har haft lite väl mycket stolpe ut den senaste tiden.

Karta
Winsplits

Nu lägger jag helgen bakom mig, tar med mig det bra och ställer in siktet mot Swedish League i Dalarna. Ska försöka träna på rätt hårt nu i ett par veckor och sen försöka se till att vara riktigt fräsch till sprinten i Säter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s